Tiden bara springer förbi och jag fattar ingenting. Känns som att det var igår vi började ettan och var helt lost på skolan. Nu känner man den som sin egna bakficka. Hur vi verkligen hatade B:klassen av hela våra hjärtan. Nu har jag insett av några av de finaste människorna jag mött går i den klassen. Det känns som att det var igår jag lämnade in min ansökan till sydafrika. Och det känns som att det var igår jag kom hem därifrån. Jag fattar verkligen inte!

Nu är det en vecka kvar, sen är det sportlov och 100 dagarsfesten. Sen är det praktik i 4 veckor, efter det går vi i skolan 2, tills det är påsklov. Sen är det maj och alla kurser börjar gå mot sitt slut. Sen tar vi fucking studenten. Det är så sjukt nära. 4 månader. Det är med en skräckblandad förtjusning jag inser hur kort tid jag har kvar av skolan. För någonting man mister är ju tryggheten. En känsla att veta vad man ska göra varje dag och vilka människor man kommer umgås med.
Men det är också nu man har chans att göra precis vad man vill av sitt liv, och det är häftigt!